mariesfitness

Jätte tack för alla gratulationer ni gett mig idag. Och tack alla som höll tummarna för mig =o)

Ni som inte är intresserade om själva uppkörningen behöver inte läsa vidare. Skriver upp det mest för min egen skull så jag kan gå tillbaka och minnas denna dag =o)

Jag var inte sådär jättenervös förns jag kom till bilskolan i morse. Jag sa till Åsa (min körlärare) att jag ville åka hem igen, så illa var det. Min magkänsla sa att det skulle gå illa idag så jag ville bara boka om. Men vi gav oss iväg på en "uppvärmningstur" tillsammans där jag skulle köra mig av med lite nervositet. Funkade inte riiiktigt sådär jättebra. När vi kört till parkeringen där själva uppkörningen skulle börja var jag så nervös att jag inte kunde stå still. Och karln jag skulle köra med var så seeeg. Jag ville bara komma iväg och få det överstökat. Tillslut kom vi iväg och då kändes det lite lugnare i kroppen.
Började med stadstrafik där jag stannade i en korsning för att släppa fram en bil enligt högerregeln varpå uppkörningskarln säger: han har stopplikt. Har han? svarar jag och låter allmänt korkad. Varför höll jag inte bara käften?! Vi kör vidare och han ber mig att backa in mellan två parkerade bilar på en bensinstation. Jag grejade det klockrent på första försöket. Sen när jag skulle köra därifrån säger jag: får jag köra ut här? varpå han svarar: det ska inte jag tala om för dig. Fan! Återigen har jag öppnat min stora min. Okej Marie, inge mer misstag nu. Kör ut på landsväg och vi kör förbi en väg till höger och karln säger: vänd på närmsta lämpliga ställe och sväng sen in på den vägen. Okej tänker jag och blir skitnervös. Jag hade inga bilar framför och inga bilar bakom. Vad gör jag? Jo jag kör för att hitta en väg jag kan köra in och vända på. Bara det att det kom ingen på jättelänge så jag kör och kör och kör. Tillslut säger han: varför gjorde du inte en U-sväng på en gång när jag sa att du skulle vända? Eeeh, ja vad säger man? Jag vet inte svarade jag fast sanningen var att jag totalt hade glömt bort att man får göra en U-sväng på landsväg. Hade jag kommit ihåg det hade jag ju så klart gjort en. Nu är det KÖRT tänker jag. Var helt säker på att han skulle kugga mig så jag tänkte för mig själv att jag inte ens ville fortsätta köra. Varför det när det ändå inte kommer spela någon roll...
Vi kommer tillbaka till parkeringen där vi startade uppkörningen. Han sitter tyst en stund och skriver på sitt papper. Sen säger han: Ja men jag godkänner det här så grattis! Eee vad sa du? Jag var så säker på att han skulle kugga mig så när han sa att jag var godkänd var jag tvungen att tänka efter vad han sa innan jag fattade. Klämde fram ett litet "tack". Jag var helt i chock. Sen sa han att den där svängen på landsvägen kunde han inte skriva nåt om på lappen för han kunde inte utvärdera den. Han hade "aldrig varit med om något så märkligt" för att citera exakt. Haha! Ja vad säger man? Jag blev godkänd i alla fall så... =o)