Är ni som jag?
Bild från 2008
Ibland när man har något på gång, typ ett jobb man vart på intervju för, en person man ska träffa eller kanske en plats på en skola man hoppas på att få. Är ni som jag då som tänker att säger jag det högt så skiter det sig och behåller jag mig det för mig själv så kanske det går vägen?
Jag har alltid tänkt så men varför då egentligen? Ödet ändras väl inte för att man pratar om det? Eller för att man hoppas lite för mycket? Det har hänt mig några gånger att det blir så men är det en slump eller vad? Jag brukar va lite hemlighetsfull av mig men nu senast när jag var på en arbetsintervju så berättade jag om det för några jag känner. Och inte fan fick jag jobbet. En annan gång för några år sedan när jag sökt in till en skola sa jag inte det till nån. Ja mamma kanske, och då kom jag in.
Nu sitter jag här och tänker på en grej jag hoppas på, men jag vågar fan inte prata om det fast jag egentligen vill det. Men då skiter det sig väl. Så jag håller käft. Men det känns som att jag redan sagt för mycket. Kommer det skita sig nu bara för att jag sagt att jag hoppas på det även om ni inte vet vad det är? Åh jag blir galen...
Kommentarer
Postat av: Zandra
Haha jag känner igen mej... Knasig är vad man är ;-)
Trackback