mariesfitness

Har precis tittat på en engelsk dokumentär om barnbantning och ätstörningar i låga åldrar. Jag blir så arg och ledsen när jag hör vad barnen säger. En 10-årig flicka hatade sin "feta mage" och räknade antal kalorier hon åt. En 10-åring borde inte ens veta vad kalorier är för något. Det värsta va att det var hennes mamma som hade lärt henne. Hon räknade kalorier på allt. Och hon hade själv ätstörningar som ung och tyckte att det var bättre att dottern lärde sig att "äta hälsosamt" istället för att stoppa fingrarna i halsen och spy. Har man haft ätstörningar själv borde man ju veta att det är det som startar det hela. Det är bara första stadiet innan det utvecklas till något mycket värre.

En annan kille som var 9 år var livrädd för att bli fet. Han tränade varje morgon och kväll. Gjorde sit ups och armhävningar. Han var besatt av att få ett "sexpack". Så hemskt att en 9-åring tänker på det sättet.

När slutade barn vara barn? När ska samhället och framförallt media förstå att även barn ser alla afficher på smala modeller och läser artiklar om bantning? Och att man ska vara smal för att vara vacker och sexig?

Och föräldrar som låter barnen hållas. Eller t.om. hjälper barnen att utveckla denna medvetenhet genom att själva banta och öppet säga hur fet man är och att man måste gå ner i vikt. Hur tänker ni där? Barn gör inte som ni säger, barn gör som ni gör!